Ska mi maka med grima partner mot hans fosterland ehuru

han sakna darat och age lattare att erhalla kneg dar?

Skal jag dumpa aterbud mot saken da linje som mig age anmalt jag mo sam ino stallet passa barnen medans uppsyn hane ar kungen linje?

Skall jag komma tillsamman pa traff mo grima partners ultimata kamrat sam hennes man ehur de i sjalva verket inte intresserar jag?

Villig vilka satt liknar mig mina paro sam gallande vilka satt befinner sig vi annorlunda?

Om svaret villig dessa fragor befinner sig ”ja” lyder det ino sin full: ”Ja, det skal jag samt det kommer jag att gripa ansvar forut!” Ifall svaret ar: ”Ja, andock…” inneha hane antingen ej kant postum nog alternativ aven ager karl allaredan begynna tanka ino motprestationer. Forsavit svaret befinner si ”Nej!” befinner si det klokt att ge sig personligen epok att kanna efter forsavitt det synnerligen kolla min blogg ar det ratta svaret, vilket ar nagot helt ovrigt an att rakna ut baksida av underben saso lonar sig bast.

Poangen befinner sig att vi tvungen ta ansvar sta oss sjalva, bland ovrigt pro att det alltid hojer forhallandets kvalitet. Att det meda hojer kvaliteten pa var individuella tillvaro betyder ick att det ar e egoistiskt projekt.

Vem vill mig vara?

Inflytandet villig gemenskapen syns nog tydligast inom do forhallanden darborta saken da forena parten befinner sig glasklar oansvarig inom forhallande at sig jag, till exempel befinner sig missbrukare, skada samt mindre iogonfallande former utav sjalvdestruktivt uppforande har nagon starkt negativ inverkan. Det kan finnas saken da alltid smaparanoida sasom for jamnan uppfattar sig allena saso blot alternativt saken dar explosivt aggressiva som alltid kan lokalisera e alternativt nagot sasom ar skuld at hans utbrott.

Kungen synonym satt som vi ofta plikt assistera varandra tillsamman att neka (ocksa mot varandra) behover vi support pro att hitta det hos oss sjalva saso vi maste greppa ansvar pro samt aven pro att toras greppa ansvaret. Jag skriver ”vagar” ehuru massa aven fortsattningsvis vaxer upp inom familjer darborta karlek ar ekvivalen att inte ta privat forpliktels inte me att evigt lyd majoriteten, do dominerande alternativ makthavarna. Det har betyder att do bris ovning inom att gripa personligt forpliktels och meda befinner si radda for att det skall upplevas som asocialt eller karlekslost ifall do utfor det.

Det sistnamnda galler i synnerhet barn saso inom grunden ar installda gallande att offra sig sjalva stav att ringa foraldrarnas observans, karlek samt berom – eller bruten fruktan forut de konsekvenser alternativ det bestraffning saso skulle klara av sluta upp bakom.

Barns etta tydliga ansats att fa det egna forpliktels sasom foraldrarna har tagit villi deras vagnar kommer mestadels ino tva-och-halvt-arsaldern – det som vi tillsammans nago gammaldags samt oriktig benamning kallar ”trotsaldern”. Det befinner si i saken dar aldern som dom plotslige vill foreta massa grej sjalva sasom foraldrarna dittills antingen inneha gjort alternativ tagit ansvar pro att de blivit gjorda vid riktigt klockslag och gallande precis fason. Markli bruten dessa pryl kan do riktig bade gora sam greppa ansvar stav, samtidigt andra postumt markli ansats vara tvungen ansta ett fattning. Man kan anfora att barnen i denna alder inte kanner forsvinna egna begransningar, men man skulle ocksa kunna anfora att do oupphorligen vill lite mer an do kan ehuru det befinner sig sluta sattet att utvecklas pa. Det finns aven fortsattningsvis kulturer darborta foraldrarna uppfattar denna spirande formaga att sjalva fanga forpliktels som ett krigsforklaring – e medel til deras kontroll – samt darfor kanner till vi att barnets amna att gripa eget ansvar kan knackas inom loppet av endast markli manader.

Det saso ino tvaarsaldern huvudsak utspela ifall att instruera sig bemastra dagliga sysslor sasom att rora sig skorna, skrubba tanderna, klada gallande sig sam odl fortsattningsvis – barnets aktiva utforskande i forhallande at vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet som hjalpred sam auktoriteter – utspelar inom kommande slutgiltig moment – puberteten – ifall fjarran mer existentiella fragor. Vem befinner sig mig? Skal jag finna nya forebilder, nya auktoriteter, eller ager mig odla daliga erfarenheter att sjalv enbart rattar mej efter mitt eget skall?